Du kan ligga, men sen är det bara fortsätta gå
Jag tycker att det är helt okej att man tillåter sig själv att vara svag en stund ibland, gråta ut om man vill det. Man behöver inte vara stark och bita ihop 24h om dygnet. Och ibland kan det vara otroligt jävla svårt att skaka av sig de där överhängade känslorna. Det är också okej att vara lite ful ibland, vem försöker man egentligen vara snygg för?
Dock har jag satt som lite mål/regel att alltid försöka vara lite fixad och godkänd i mina egna ögon om jag ska någonstans, och det har faktiskt fått mig att må lite bättre, att inte behöva se trötthet och hängande ögon så fort jag ser mig i spegeln, för då känner jag mig ännu mer så.
Och igår hände en skitbra grejj som verkligen fick mig att le. Vågade prata med den där jävligt snygga killen på gymmet som brukar prata med mig när jag kommer, och känner igen mig. Och det är ingen stor grejj egentligen att bara vända sig till någon och småprata, istället för att säga hejdå och bara gå förbi, men det var stort för mig, och ja.. första gången jag verkligen kände ett jävligt äkta och lyckligt leende, och det är värdefullt. Och fick nog lite träningsvärk i mungiporna eller kinden eller så.
Kommentarer
Trackback
