När huvudet bara värker
Drog till gymmet och kämpade bara på, men huvudet skulle sprängts, så jag kämpade på 20 minuter och sen drog jag hem och vilade, lite bättre nu i alla fall. Lagom sliten och underbar, måndagar när de är som bäst fan!
Det som var bra annars var att det visade sig att jag hade klarat fysik b provet, hade glömt att jag ens gjort det och hade noll förhoppningar. Jag suger på fysik. Och hälften var inte godkänt och andra halvan hade högst betyg. Tydligen går det in mer i min skalle än jag tror.
Andra bra saken var att jag äntligen fick den där läkartiden jag längtat efter. De tappade bort mig ur systemet och har haft lite panik, men nu blir det läkare på min födelsedag, it's something!
Nya vägar
Om jag ska vara ärlig så vet jag inte ibland vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra i framtiden eller utbilda mig till, visst, jag vill bli fotograf, men min plan har alltid vart ett välbetalt jobb och kunna betala för mina intressen på sidan om liksom. Det jag helt ärligt just nu vill göra efter gymnasiet, är att ta första bästa jobb, samla ihop pengar, och sedan dra ut i världen och bara upptäcka. Kanske hittar ett nytt hem, kanske kärlek, men förhoppningsvis så hittar jag mig själv.
Blev ännu mer inspirerad nu när en av mina bästa vänner vart iväg en månad ungefär, och att hon skriver att hon mår mycket bättre på många plan än innan hon åkte, och det är mycket sådana tankar jag har haft om att just resa. Handlar om pengar egentligen just nu, så det känns förjäkligt.
Vill träffa nytt folk, vara bland ett helt annat folk, få lite värme, lite tid för mig själv och få göra vad jag vill. Och jag känner att jag behöver och förtjänar det. Jag har inte mått ordentligt bra på en lång tid nu, och förut kände jag att jag hade mindre kvar än bakom mig, men nu känner jag att det är längre kvar.
Vill bara bort. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara vandra iväg och se vart livet tar mig.
Rå ärlighet.
Foto & Redigering: Victoria Källström
Modeller: Emelie Bondesson & Poncho Hornline (the silly old horse)
Fixa saker att se fram emot
Jag känner just nu att jag är värdelös på religion. Inte intresserad överhuvudtaget, visst, om hur samhällen påverkas och människor och sånt ja, men att skriva om abort nu och förut ur kyrkans synpunkt och deras åsikter, TRÅKIGT.
Religion är inte ens med i grundkurserna så den borde inte vara obligatoriskt. Känns som det här kommer bli en termin som kommer att gå jävligt fort, men samtidigt sjukt sakta.
Den här veckan dock, den känner jag kommer bli nice! Imorgon kommer min älskade Felinda hem från långresa, på onsdag blir det kryssning för att fira mig, låter lite ego men inte menat så haha x) Kommer dra med Galaxy från Stockholm, supa oss fulla på vin och öl på buffén, och sen gå och dansa benen av oss och bara njuta av livet och vänskap en stund. På fredag fyller jag år och blir nice kväll med mor, bror, en bästa vän och mitt spektakel till älskade kusin. Mama likes.
Det är faktiskt en grejj som är skitbra om man mår lite sådär, eller kanske väldigt dåligt, det är att se till att det finns saker att se fram emot faktiskt. För är det inget man längtar till så har livet en tendens att kännas rätt värdelöst och hopplöst om man inte är så glad i allmänhet. Ser fram som fan emot kryssningen tex. Fast egentligen är jag ganska dålig på att boka in grejjer, vet inte hur jag mår den dagen och vill liksom inte lova för mycket ifall jag inte ens kommer upp ur sängen.
Du kan ligga, men sen är det bara fortsätta gå
Jag tycker att det är helt okej att man tillåter sig själv att vara svag en stund ibland, gråta ut om man vill det. Man behöver inte vara stark och bita ihop 24h om dygnet. Och ibland kan det vara otroligt jävla svårt att skaka av sig de där överhängade känslorna. Det är också okej att vara lite ful ibland, vem försöker man egentligen vara snygg för?
Dock har jag satt som lite mål/regel att alltid försöka vara lite fixad och godkänd i mina egna ögon om jag ska någonstans, och det har faktiskt fått mig att må lite bättre, att inte behöva se trötthet och hängande ögon så fort jag ser mig i spegeln, för då känner jag mig ännu mer så.
Och igår hände en skitbra grejj som verkligen fick mig att le. Vågade prata med den där jävligt snygga killen på gymmet som brukar prata med mig när jag kommer, och känner igen mig. Och det är ingen stor grejj egentligen att bara vända sig till någon och småprata, istället för att säga hejdå och bara gå förbi, men det var stort för mig, och ja.. första gången jag verkligen kände ett jävligt äkta och lyckligt leende, och det är värdefullt. Och fick nog lite träningsvärk i mungiporna eller kinden eller så.
Mitt hjärta vill till solen
Var i Thailand i somras, men det känns som alldeles för längesen. Jag har aldrig längtat bort så otroligt jävla mycket. Mitt hjärta värker typ. Solen och utomlands, annan miljö och ett annat liv för ett tag, det är den tanken jag är kär i just nu. Hade jag pengar skulle jag bara släppa allt, boka en sista minuten och dra iväg själv några veckor. Orkar inte vara beroende av någon annan, skulle vara skönt med en paus ett tag.
Plus att jag skulle nog behöva lite färg, min slutsats efter att ha sett att min hud matchar snön och är ungefär genomskinlig. Pallar inte solarium, och brun utan sol.. nja. Känner inte att det är viktigt att vara brun eller så rent utseendemässigt, jag blir ändå inte brun haha. Vill slippa se sjuk ut bara, kanske gör att jag känner mig lite mindre sjuk. Även fast det mesta sitter i skallen.
Så lite längtansbilder från Thailand i somras..
Är det verkligen värt?
Sitter och panikpluggar, skitroligt att läsa om verkligen, MEN en tanke slog mig..
Varför måste det vara så otroligt jävla livsviktigt att få högt betyg i ett visst ämne eller lämna in i tid?
Visst, skolan måste man klara och jobb osv osv.. men det är sådan jäkla press, hade det inte vart det från början skulle jag antagligen vara klar nu. Kroppen säger emot.
Så har det vart ett antal månader nu, sjukt förvirrad, jättesvårt att fokusera, och verkligen noll skollust allt, jag menar... jag vill bli fotograf, skolkriterierna för det klarade jag i ettan. Har lyckats få tag på ett intyg från min kuratorn så att jag ska kunna få ihop allt. Har valt att fokusera på att försöka må lite bättre, istället för att klara matten, och man måste inse att det faktiskt är okej.
Stress verkar dock göra mig effektiv. Lyckats stryka en del saker iaf heh.
Lite lugnande andas bild. Och att försöka komma ihåg sina mål och kämpa på. Foto: Victoria Källström
