Hur mötte jag din mamma egentligen?
Jag och min bror satt och kollade på tv med farmor igårkväll, och hennes åsikt är "yeah antikrundan woop!", och vi sa "6an vore nice", och hon svarar följande:
"Hur jag mötte din mamma, är det verkligen bra?"
Och vi fattade inte vad hon pratade om, tills vi insåg att det var How I met your mother.
Farmor är söt hon.
Fast min tröja är fortfarande lagad med tandtråd.
Och en Aladdinask under näsan när man försöker gå ner i vikt, en utmaning kan jag lova.
När huvudet bara värker
Drog till gymmet och kämpade bara på, men huvudet skulle sprängts, så jag kämpade på 20 minuter och sen drog jag hem och vilade, lite bättre nu i alla fall. Lagom sliten och underbar, måndagar när de är som bäst fan!
Det som var bra annars var att det visade sig att jag hade klarat fysik b provet, hade glömt att jag ens gjort det och hade noll förhoppningar. Jag suger på fysik. Och hälften var inte godkänt och andra halvan hade högst betyg. Tydligen går det in mer i min skalle än jag tror.
Andra bra saken var att jag äntligen fick den där läkartiden jag längtat efter. De tappade bort mig ur systemet och har haft lite panik, men nu blir det läkare på min födelsedag, it's something!
Dags att förlåta
Jag tänkte försöka skriva något inspirerande om självkänsla. Ibland så går det inte, men sen kom jag på en sak. Jag har läst en bok (aa jag gör det ibland faktiskt), en jag fick i julklapp av pappa, den heter "Jag äger! " av Mia Törnblom, och först tänkte jag " Vafan är det här, jävla skitbok", ahja skitsamma, jag gav den en chans, och ja den var okej och den har inspirerat, många av sakerna kändes otroligt löjliga och osanna, men när jag tänkte efter så verkade det vara någorlunda vettigt. Och en av grejjerna där i som jag vill ta upp, är om Förlåtelse.
Man måste försöka förlåta sig själv för misstag, inte bara gå runt och hata sig själv för saker i det förflutna, och man kan träna på att förlåta andra, från nuet eller det förflutna, kanske någon som har gjort något riktigt jävla hemskt mot dig, tryckit ner dig djupt som fan och som du alltid tänkt att du aldrig kommer att förlåta. Man behöver inte säga till personen att man förlåter dem, utan det är att man gör det för sig själv. Det är svårt som fan och jag är långt ifrån framme, men så långt jag har kommit har gett mig liksom lite.. inre frid.
Att anklaga sig själv för saker som hänt är skitjobbigt. Speciellt om man egentligen inte ens gjort något fel, utan kanske är någon annan som tryckt i en att man är oduglig, jobbig och att allt är ens fel. Och så är det oftast inte.
Får man lite inre frid, och inte känner sig värdelös för att någon har sagt åt en, tror jag att man kommer bli säkrare på sig själv i slutändan, och att vara säker på och i sig själv uppfattar jag som själva meningen med självkänsla. Tror jag i alla fall.
Världen kan alltid vara vackrare än det känns som den är just nu.
Foto: Victoria Källström (j ag yeah)
Nya vägar
Om jag ska vara ärlig så vet jag inte ibland vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra i framtiden eller utbilda mig till, visst, jag vill bli fotograf, men min plan har alltid vart ett välbetalt jobb och kunna betala för mina intressen på sidan om liksom. Det jag helt ärligt just nu vill göra efter gymnasiet, är att ta första bästa jobb, samla ihop pengar, och sedan dra ut i världen och bara upptäcka. Kanske hittar ett nytt hem, kanske kärlek, men förhoppningsvis så hittar jag mig själv.
Blev ännu mer inspirerad nu när en av mina bästa vänner vart iväg en månad ungefär, och att hon skriver att hon mår mycket bättre på många plan än innan hon åkte, och det är mycket sådana tankar jag har haft om att just resa. Handlar om pengar egentligen just nu, så det känns förjäkligt.
Vill träffa nytt folk, vara bland ett helt annat folk, få lite värme, lite tid för mig själv och få göra vad jag vill. Och jag känner att jag behöver och förtjänar det. Jag har inte mått ordentligt bra på en lång tid nu, och förut kände jag att jag hade mindre kvar än bakom mig, men nu känner jag att det är längre kvar.
Vill bara bort. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara vandra iväg och se vart livet tar mig.
Rå ärlighet.
Foto & Redigering: Victoria Källström
Modeller: Emelie Bondesson & Poncho Hornline (the silly old horse)
Fixa saker att se fram emot
Jag känner just nu att jag är värdelös på religion. Inte intresserad överhuvudtaget, visst, om hur samhällen påverkas och människor och sånt ja, men att skriva om abort nu och förut ur kyrkans synpunkt och deras åsikter, TRÅKIGT.
Religion är inte ens med i grundkurserna så den borde inte vara obligatoriskt. Känns som det här kommer bli en termin som kommer att gå jävligt fort, men samtidigt sjukt sakta.
Den här veckan dock, den känner jag kommer bli nice! Imorgon kommer min älskade Felinda hem från långresa, på onsdag blir det kryssning för att fira mig, låter lite ego men inte menat så haha x) Kommer dra med Galaxy från Stockholm, supa oss fulla på vin och öl på buffén, och sen gå och dansa benen av oss och bara njuta av livet och vänskap en stund. På fredag fyller jag år och blir nice kväll med mor, bror, en bästa vän och mitt spektakel till älskade kusin. Mama likes.
Det är faktiskt en grejj som är skitbra om man mår lite sådär, eller kanske väldigt dåligt, det är att se till att det finns saker att se fram emot faktiskt. För är det inget man längtar till så har livet en tendens att kännas rätt värdelöst och hopplöst om man inte är så glad i allmänhet. Ser fram som fan emot kryssningen tex. Fast egentligen är jag ganska dålig på att boka in grejjer, vet inte hur jag mår den dagen och vill liksom inte lova för mycket ifall jag inte ens kommer upp ur sängen.
Skällande kunder och voffsar, föredrar voffsar
Kämpar på med en jädra skituppsatsinlämning som är så grymt jäkla tråkig. Resultatet av natten är att jag lyckats sova typ hela dagen. Kvällen igår var mycket av ett helvete, mycket idioter där ute! Fast det är alltid kul att vara med frugis.
Fick ta hand om min knasiga hund som hälsade mig välkommen och väckte hela huset, skulle dricka ur duscheni en kvart, och sedan somna mitt i en klädröra. Fast han är ganska gullig ändå faktiskt.
Meet Bosse.
Jag och frugan
Ikväll blir det att dra in till Södermalm igen, jobbnatten igår blev mkt mer nice än jag trodde, lite kallt, men skitnice att få hänga med Marie, enda är att det blir lite jobb emellanåt men det är helt coolt. Pengar som pengar!
Kunde definitivt vart värre. Ska höra om det finns chans till att jobba lite mer där. :D
Och det som tar oss fram är red bull, känner att jag är lättpåverkad av koffein faktiskt haha.
Al natural
En sak som jag verkligen inte klarar av, när folk frågar om de ska "stänga" tvn, man kan inte stänga en tv!
Och en annan sak, när folk kör baklänges på crosstrainern! Blir så frustrerad.
Annars på listan ligger svanar, rävar, Pernilla Wahlgren och Darin.
Bara lite sådär.
Och på tal om ingenting så lagade farmor min tröja med tandtråd. Vet inte vad jag ska tänka om det haha.
Tillslut, så pressade jag en timme på "flygmaskin-crosstrainern", den är rätt nice faktiskt. Det segaste var att det bara var Masterchef Sverige på tv. Kände mig riktigt jädra seg i kroppen, kombo av tappad kondition och inatt tror jag haha.
En klocka utan tid
Tjenis penis. Sitter i skolan och det är ungefär den nivå på underhållning jag har. Så känner att jag ska vara lite ytlig och slänga upp lite bilder på lite armskit, men som jag dock trivs med!
Klocka/ Present, TRIWA || Armband, döskallar/ Thailand
Nitarmband/ Ur och Penn || Grönt armband/ Indien || Silverarmband/ Present
Ibland vet man inte vad man ska säga
Tänkte just, fan vad skönt med helg, sen kom jag på att det är nattjobb på g xD Ska stå i garderoben på en klubb med en av mina allra bästa vänner, så den delen är iaf nice!
Fast just nu känner jag mig bara grymt.. jag vet inte vad jag ska sätta för ord på det. Har vart en lång och ganska dålig dag, och blir så lätt en dålig cirkel. Känns jätteknas med fettprocentet och det, känner mig verkligen inte tjock eller överviktig. Det är konstigt att man ska bli så lättpåverkad av siffror haha.
käFragile words like this could cut your tongue
Svåra ord att säga, inte veta vad man ska göra, saker man vill och borde säga, men som bryter ner allting, verkligen skär av ens tunga.
Jag vill göra allting på en gång men det går inte. För samtidigt vill jag inte göra någonting.
Just nu är trycket.. liiiite för högt. En bra grejj är att skapa saker att se fram emot.
Kände att allting började gå lite upp, men nu känns det som det vänder igen. Och det skrämmer mig.
Bestämt att det här ska vara en rå, ärlig och öppenhjärtad blogg.
Här var en bra och snygg kväll. En vecka bort känns jävligt långt just nu haha x)
Du kan ligga, men sen är det bara fortsätta gå
Jag tycker att det är helt okej att man tillåter sig själv att vara svag en stund ibland, gråta ut om man vill det. Man behöver inte vara stark och bita ihop 24h om dygnet. Och ibland kan det vara otroligt jävla svårt att skaka av sig de där överhängade känslorna. Det är också okej att vara lite ful ibland, vem försöker man egentligen vara snygg för?
Dock har jag satt som lite mål/regel att alltid försöka vara lite fixad och godkänd i mina egna ögon om jag ska någonstans, och det har faktiskt fått mig att må lite bättre, att inte behöva se trötthet och hängande ögon så fort jag ser mig i spegeln, för då känner jag mig ännu mer så.
Och igår hände en skitbra grejj som verkligen fick mig att le. Vågade prata med den där jävligt snygga killen på gymmet som brukar prata med mig när jag kommer, och känner igen mig. Och det är ingen stor grejj egentligen att bara vända sig till någon och småprata, istället för att säga hejdå och bara gå förbi, men det var stort för mig, och ja.. första gången jag verkligen kände ett jävligt äkta och lyckligt leende, och det är värdefullt. Och fick nog lite träningsvärk i mungiporna eller kinden eller så.
Tydligen är jag överviktig
Träffade en PT idag, (ingår några gånger i medlemsskapet), och fick nya träningsscheman och sa att jag ville göra fettmätning, känner att jag vill kunna ha resultat på papper. Visste redan att det var illa men inte såhär illa, för tydligen är jag på gränsen till överviktig/överviktig. Det hade jag aldrig trodd, och inte känt så, förrän nu.
Vet inte vad jag ska göra nu, extrem ångest och dags att gå ner ungefär 10kg. Känns både bra och jobbigt att ha tagit det beslutet, men det skulle vara ett drömmål. Har segat hela julen och lite till, inte orkat bry mig, och var typ massa extrakilon. Jag tycker att det är bilden i spegeln som räknas, men det känns ju ändå inte så kul.
Och nu ska jag sluta tycka synd om mig själv. Får ju se det som en utmaning och en möjlighet, nu har jag i alla fall en verklighetsuppfattning. Någon annan "överviktig"? Haka på för fan!
Blod, svett och tår
Mitt hjärta vill till solen
Var i Thailand i somras, men det känns som alldeles för längesen. Jag har aldrig längtat bort så otroligt jävla mycket. Mitt hjärta värker typ. Solen och utomlands, annan miljö och ett annat liv för ett tag, det är den tanken jag är kär i just nu. Hade jag pengar skulle jag bara släppa allt, boka en sista minuten och dra iväg själv några veckor. Orkar inte vara beroende av någon annan, skulle vara skönt med en paus ett tag.
Plus att jag skulle nog behöva lite färg, min slutsats efter att ha sett att min hud matchar snön och är ungefär genomskinlig. Pallar inte solarium, och brun utan sol.. nja. Känner inte att det är viktigt att vara brun eller så rent utseendemässigt, jag blir ändå inte brun haha. Vill slippa se sjuk ut bara, kanske gör att jag känner mig lite mindre sjuk. Även fast det mesta sitter i skallen.
Så lite längtansbilder från Thailand i somras..
